logotyp
Jakt
Läs mera
Kontakt
Nyheter
2010-12-21
Sälskadorna ökar — fler uppgifter behövs i loggböcker
Sälarnas skador på det småskaliga fisket har ökat de senaste åren. Men för att säkerställa omfattningen så måste fler fiskare rapportera in sina sälskadade redskap i loggböckerna. På så sätt kan fördelningen av stödpengarna bli så rättvis som möjligt.
Principer för fördelning av sälskademedel.

Viltskademedel skall i första hand användas till förebyggande åtgärder men om sådana saknas kan ersättning för förlorad inkomst utgå. Detta regleras av Viltskadekungörelsens Anvisningar. Naturvårdsverket betalade för sälskador under 2010 ut 5 938 000 kr till förebyggande åtgärder och 18 057 000 kr för uppstådda skador på fisket.  I takt med att sälskadorna ökade under nittio-talet så var det nödvändigt att hitta en fördelningsprincip för sälskademedlen mellan länen. Det gjordes då en relativ fördelning mellan länen som uppfattades som någorlunda rättvis av länsstyrelserna. När sälskadorna började på allvar i södra och mellersta Östersjön och yrkesfiskarna även där skulle få ersättningar påbörjades ett arbete med att utifrån skadestatistik i loggboken hitta en mer genomarbetad modell för fördelning mellan berörda län. Arbetet har skett i en grupp (Sälskadegruppen) kopplat till Program Sälar& Fiske med företrädare för yrkesfiskare, Länsstyrelserna och Fiskeriverket.
 

Problemet var och är fortfarande att benägenheten att dokumentera sälskador, som är helt frivilligt, i loggboken är av varierande grad hos de enskilda fiskarna. Detta beror givetvis på många orsaker, en del fiskare har upplevt att det inte hjälper då skadesituationen inte blir bättre och att många tycker det är nog med alla uppgifter som skall lämnas till Fiskeriverket. Sammantaget har det med säkerhet betytt att det skett en underrapportering av sälskador i loggboken.

 

Sälar

Foto S-G Lunneryd

För att förbättra skaderegistreringen togs därför ett beslut om att de som ansöker om sälskadeersättning även måste rapportera sina skador i loggboken från och med 2006. Vad man rapporterar till loggboken har däremot inget direkt samband med vad länsstyrelserna betalar ut till de enskilda yrkesfiskarna. För detta används andra fördelningsprinciper som bestäms av respektive länsstyrelse och skiljer sig åt mellan olika länen.

 
Yrkesfiskare skall enligt anvisningar i både den dagliga loggboken och den månatliga journalen endast rapportera hur många redskap som varit utsatta för skador eftersom det inte är möjligt att ange hur stor del av fångsten som är förlorad (Se exempel på hur du noterar i loggbok/journal nedan). Sälarna är duktiga på att plocka fisk från redskapen utan att det märks. Många av rapporteringarna följer dock inte reglerna utan är rapporter om skadad fångst eller av annan typ av skador. Det går därför i dag inte att beräkna hur stor del av redskapsmängden som är sälskadad i loggboken. Därför samlas alla enskilda loggboksblad, både från kustjournalen och loggboken upp där det finns någon form av rapporterad sälskada och den ges en "sälflagga". En sälflagga kan innebära allt från en sälskadad fisk under en enskild dag till en total sälskada under en månad, vilket ger en stor osäkerhet. Eftersom modellen utgår från relativa skillnader mellan länen så bör detta ända ge en rättvis bild av skadenivån i respektive län. Resultatet av fördelningen är beroende på hur bra uppgifter som lämnas till loggböckerna, ju bättre uppgifter ju sannare blir resultatet.

Modellen består sedan av 2 faktorer: Hur sälskadedrabbat länet är och antalet fiskare.
För varje län räknas ut hur stor del av det totala fisket som har sälflagga i ekonomiska termer utifrån mängden landad fisk av respektive art. Enbart fisk räknas eftersom det är relativt lite skador i skaldjursfiske. Priset bestäms utifrån de avräkningsnoter som Fiskeriverket årligen sammanställer.
I till exempel Gävleborgs län så är 55,4% av infiskningsvärdet rapporterat med någon typ av sälskada, motsvarande siffra för Skånes län är endast 12,6 % trots att värdet av fiske med sälskada är mer än dubbelt så stor i Skånes län. Detta beror på att fisket har en mycket större omfattning i Skåne. Det innebär att län med en hög sälskadefrekvens gynnas oavsett hur stora de totala ekonomiska skadorna är.

Den andra faktorn är sedan antalet yrkesfiskare som rapporterar sälskador till loggboken. Många yrkesfiskare som har sälskador innebär högre del till länen.

Denna modell har nu fått helt genomslag från och med 2009 års rapportering. Under tidigare år har modellen legat till grund för fördelningen men justeringar har gjorts för att bland annat för fånga upp de ökande sälskadorna i sydligare delar av Östersjön.

Vad som är nödvändigt, nu när sälskadorna ökar så kraftigt speciellt i torskfisket, är att den totala ramen av sälskademedel ökar. Om så inte sker finns risken att utslagningen av det kustnära och småskaliga yrkesfisket ytterligare ökar på grund av sälskadorna. Men för att visa på hur situationen är så ligger det ansvar på alla fiskare att ange sanna och rätta uppgifter där det är mängden skadade redskap som skall anges i loggböckerna.

Sven Gunnar Lunneryd (Fiskeriverket) och
Sören Johansson (Sekreterare Sälskadegruppen)

Utveckling av ersättningar för sälskador 1999 fram till 2010. Beloppen är i kkr. Under 2009 ökade sälskademedlen med 10 miljoner för att år 2010 sjunka med 9 miljoner.